Skip to content

asien105

“Hittadigsjälvresan 2011-2012”

november 11, 2011 Dag 10: Louise och Camilla på äventyr

Hejsvejs! Louise här 🙂 dagens bästa kommer här.
Jag och Camilla var påväg till ett hotell för att boka yoga tills imorgon när vi kollade in genom ett litet fönster i en gränd. På golvet satt en liten smal tjej på huk och knådade en deg. Hon kollade upp på oss och sa ”please please come in” Så vi smet in och fick en guidad tur genom hennes och hennes mans hem på ett rum och kök. Dom hade inga möbler utan satt på golvet. I köket fanns en liten spisplatta och massor med burkar med allt möjligt vi inte kände igen. Som vi förstod det så lagade hon kvällsmat åt hennes man och deras vänner. Plötsligt va jag och Camilla också involverade i matlagningen och Pinkii, som hon hette,(det tog ett tag innan vi fattade att de var hennes namn. Hon svarade nämligen Pinkii till de mesta vi frågade. Trodde först att hon syftade på hennes rosamålade väggar), lagade Daal Masala. Och medan vi va där råkade vi bryta alla våra matregler. Vi har nämligen hittils varit väldigt noga med att fråga om allt är ordentligt kokat, om dom använder flaskvatten i maten, om dom kokar mjölken innan dom häller det i kaffet osv. Och frukt utan skal skulle aldrig gå för sig och såklart så spritar vi händerna varje gång innan vi äter. Ibland torkar vi också av cola-burkarna vi beställer in. Och JA servetterna blir svarta. Måste erkänna att jag nästan skäms när vi skriker ”no ice in the lassi” till dom som jobbar i restaurangen. Men Pinkii hackade chilin med sin väl använda kniv, använde bara händerna när hon knådade brödet på golvet och som pricken över i:et hällde hon ner rikligt med kranvatten i grytan. Tillslut tryckte hon ner oss på köksgolvet och där fick vi sitta med henne och äta maten som för övrigt var SJUKT god. Och vi fick inte bara smaka, utan hon fyllde på med mer bröd och mer gryta som vi tryckte i oss med händerna. Tillslut började Camilla smuggla ner sin tredje portion bröd i sin väska. Man kan ju faktiskt inte lämna på tallriken när hon är så otroligt gullig som lagar mat till oss och släpper in oss i sitt hem! Innan vi gick kramade vi om Pinkii och lovade att vi skulle komma imorgon igen. Om vi kan lämna toan vill säga 🙂 nej men vi är faktiskt mer konstiga i magen nu när vi töntar oss med maten. Hoppas på de bästa helt enkelt. Och även om natten blir ett långt toabesök så var det definitivt värt det. Från och med nu ska jag skita i alla jobbiga grejer vi håller på med och BARA äta med händerna och beställa precis de jag känner för! Och när jag kommer hem ska jag också bjuda in en vilsen turist på middag. (osäker på om man kan hitta några turisker i Berthåga men kan ju alltid försöka)

Hejhopp!!